Budskap i barnböcker
- Nathalie Isaksson
- för 4 dagar sedan
- 4 min läsning
Personligen tycker jag inte att en bra barnbok behöver ha inbakade budskap men jag gillar när de dyker upp och ler gärna efter högläsning när barnen ställer följdfrågor. Det känns bra när barnen får en tankeställare om boken de just fått höra/läst och vi kan ha en dialog om det.
Jag tänkte nämna 3 av mina böcker som alla har genomtänkta budskap i sig. Har du läst någon av böckerna? framgick budskapen? Vad tycker du om budskap i barnböcker?
Underjordingarna - en bok om utanförskap och att hitta hem.
I boken om underjordingarna skriver jag om roliga små filurer som tar hand om planeten på olika vis. Den första delen av boken är uppbyggd som en presentation av alla filurerna. I den andra delen presenterar jag karaktären Anders. Anders är en människa som inte haft ett lätt liv. Han hamnade tidigt i ett utanförskap som yngsta barnet i en stor familj. Föräldrarna är frånvarande, skolgången blir tuff och arbetslivet likaså. Anders är en väldigt snäll och fin människa men som hela tiden blir bortstött och ignorerad.
När Anders en dag faller ner i underjorden och möter underjordingarna hittar han äntligen "hem". Även om starten blir stresspåfylld och rädsla uppstår från alla håll så landar det i ett lugn och en förståelse när alla karaktärerna väljer att sätta sig ner och prata med varandra.
Med denna sagan vill jag förmedla ett budskap om att vi dels inte ska döma ut varandra för snabbt. Vi ska inte låta rädsla över det okända styra vårt bemötande med främmande individer. Jag vill också upplysa om att även de starkaste och snällaste individerna kanske inte alltid mår så bra på insidan. Ett "hej" till kollegorna på arbetsplatsen eller till den till synes ensamma klasskamraten i skolan kan ge mer värme än du tror. Jag tror vi behöver lyfta blicken och se varandra. Vi behöver inte umgås men vi behöver sluta blunda och vända ryggen till.
- en bok om att tänka utanför boxen.
När den grå himlen blev blå handlar om en liten molngubbe vid namn Sixten. Han jobbar på en fabrik som tillverkar moln och älskar sitt jobb. Han kan därför inte förstå hur kollegorna kan känna ett så stort missnöje över molnen de skapar. Kollegorna gruffar och klagar men ingen tar det vidare till cheferna. Sixten bestämmer sig för att göra något åt missnöjet. Han stannar kvar på molnfabriken efter stängning och går på upptäcksfärd. Mot slutet bekänner han allt han gjort för cheferna och istället för att banna honom så hyllas han som en hjälte och förebild.
Jag ska vara ärlig och säga att när jag skrev boken hade jag aldrig jobbat i en toxisk arbetsmiljö där ledningen styr med härskartekniker. Nu när jag upplevt det på egen hand så har jag större förståelse över varför många inte vågar säga ifrån på möten mm. Men med det sagt vill jag ändå föra fram ett budskap om att barn, redan i tidig ålder, ska våga tro på sig själva.
Jag tror att om vi börjar våga tro på oss själva i tidig ålder så kommer vi stå på starkare ben när vi blir äldre. Det kommer bli lättare att hantera mobbaren i skolan, den toxiska chefen på arbetsplatsen och generellt det som händer runtom i världen. Om vi tror på att vår röst kan göra skillnad - tänk vilka stordåd vi kan ta del av då. Varje röst räknas i varje val, i varje demonstration och i varje handuppräckning. Vi spelar alla roll i det stora hela.
- en bok mot fördomar.
Calypso Colombia handlar om två barn som tar sig till en godisplanet via en chokladraket. De får höra rykten och påståenden om att Lakritshäxan försöker ta över planeten med målet att förvandla dess invånare till lakritstroll. Det råder stor rädsla. Barnen blir bedda att gå till lakritsskogen för att tala med häxan eftersom ingen annan vågar. Barnen tar sig an uppdraget och blir förvånade när de möter häxan och upptäcker att hon inte bara är snäll utan också väldigt ensam. Häxans mål var aldrig att förstöra utan att bjuda in sina grannar. Hon sökte vänner genom att dela ut gåvor. Gåvorna skrämde dock grannarna som direkt dömde ut häxan och trodde det värsta om henne.
Budskapet i denna boken är likt det i Underjordingarna. Det handlar om att dämpa fördomarna och faktiskt våga ställa frågor till varandra. Calypso Colombia som värld är väldigt uppdelad, godissorterna blandas inte, allt har sin plats för så har det alltid varit. Det känns väldigt tråkigt men samtidigt så är det inte konstigt att invånarna blir rädda när häxans gåvor i form av lakrits dyker upp på oväntade platser. Så i handlingen vill jag inte döma ut ryktesspridaren heller för hon agerar i okunskap med rädsla. När barnen återvänder och berättar vad lakritshäxan sagt så skäms hon och ber om ursäkt.
För mig var det viktigt att hon tog till sig att hennes agerande var fel men samtidigt inte trycka ner henne eftersom hon helt enkelt inte visste bättre. Ingen är felfri, vi har alla gjort misstag och vi växer som människor när vi lär av dem.
Kommentarer