Det stulna ägget

Det var en gång en man som hette Per. Per arbetade hårt och kom hem sent om dagarna. Han åt och sov. Dagen efter gick han till sitt arbete och på kvällen var han åter hemma i sin lilla stuga, hungrig och trött. Varje dag var likadan tills en dag då Per bestämde sig hastigt på sin väg till sitt arbete att inte gå dit. 

Han saktade ner farten och stod alldeles stilla mitt på gångbanan medan förbipasserande knuffades och trängdes för att komma förbi honom. Per tittade upp mot den klarblå himlen och tänkte stilla för sig själv: “Om jag ändå vore en fågel. Då skulle jag flyga långt härifrån och inte känna ett uns av bekymmer över pengar och tak över huvudet”. Han drog en djup suck och började sakta gå igen. Människorna som trängdes omkring honom blev färre på gatorna då dessa tog sig till sina arbeten. Till slut var Per den ende som var ute och gick. Då fick han se en höna stå stilla en bit längre fram. Hon tittade intensivt på Per som om hon ville säga honom något. 

“Lilla höna, vad gör du där?” frågade Per medan han sakta närmade sig henne. 

Hönan sprang då iväg. Kvar lämnade hon ett litet ägg. Ägget blänkte i solskenet. 

“Tack lilla höna, detta får bli min lunch”, sa Per, plockade upp ägget och tog med det hem. 

Hans första tanke var att koka ägget men varje gång han sänkte ner ägget i kokande vatten slocknade lågan på spisen och vattnet blev genast ljummet. Då bestämde sig Per för att steka ägget men hur mycket han än försökte kunde han inte ta hål på skalet. I ett vredesutbrott tog han upp ägget och kastade det rakt ner i golvet men strax innan det skulle slå i, saktade farten ner och ägget landade försiktigt ovanpå brädorna. Inte en spricka skapades i skalet. Per, som nu var väldigt hungrig och irriterad, sparkade till ägget så det for in under ett skåp. Sedan gick han ut ur stugan och bort till hönshuset ute på gården för att plocka andra ägg att äta. 

När kvällen kom och det var dags att sova la sig Per i sängen och drog täcket upp över öronen. Då hörde han små steg över golvbrädorna. Snabba steg. Han tände lampan men såg ingen mer än sig själv i sitt hem. Kanske inbillade han sig?

Den natten sov han oroligt men vaknade ändå tidigt morgonen därpå. Han ställde sig upp och tog sig in i badrummet för att skölja ansiktet. När han lyfte blicken såg han något vitt sticka ut under nattmössan, en fjäder? Han drog loss den och vrålade ut ett högt: “Aj!”, för fjädern satt inte fast i mössan utan i hans hårbotten. Hur hade den hamnat där?

Illustration: Nathalie Isaksson

I samma stund kom Per till sans och tänkte att han måste råkat dra med ett hårstrå när han ryckte av fjädern. Något annat vore otänkbart. Han tvättade ansiktet ännu en gång sen klädde han sig och skyndade iväg till sitt arbete. 

På kvällen kom han hem, hungrig och trött. Då hörde han snabba steg över golvet och stannade upp för att lyssna. “Var är mitt ägg?” hördes en röst en bit längre in i stugan. 

“Vem där?” frågade Per försiktigt.

Ur mörkret kom hönan gåendes. 

“Du tog mitt ägg och jag vill ha tillbaka det”.

“Kan du prata?”.

Hönan kom närmre och spände blicken i Per. 

“Ge mig mitt ägg så lämnar jag dig ifred”, lovade hönan. 

Per satte sig ner på en stol och berättade att ägget troligtvis var under skåpet. 

“Var det verkligen där du la ägget?” frågade hon.

“Utan tvekan!” svarade Per. 

De båda la sig ner på golvet för att se efter ägget men inget ägg syntes till. 

“Det har redan börjat hända!” utbrast hönan förskräckt. 

“Vad?” frågade Per.

“Om tre dagar kommer du förvandlas och du kan inget göra åt det om du inte hittar ägget och ger tillbaka det”, sa hönan. 

Per tittade förvånat på hönan och stammade fram: “Förvandlas till vadå?".

“En höna!” utbrast hönan. “Men det är ditt bekymmer nu. Jag kan inget göra åt det. Bara du kan hitta ägget”. 

Så reste sig hönan och sprang ut ur stugan.

“Vänta!” ropade Per förgäves ty hönan var redan långt borta. 

Den natten sov Per åter igen oroligt. Han hörde röster i stugan men varje gång han tände lampan blev det tyst och ingen syntes till. 

På morgonen satte han sig på sängkanten. Han tänkte att det som skett under gårdagen troligtvis varit en dröm. Men när han skulle sätta fötterna ner i morgontofflorna upptäckte han att fötterna förvandlats till hönsfötter. Han kände försiktigt på den torra huden och de vassa klorna. 

“Hjälp!” skrek han rakt ut.

Den dagen gick han inte till sitt arbete utan stannade hemma och vände upp och ner på hela stugan. Han rotade i lådor, drog bort madrassen från sängen, grävde i blomkrukorna och tittade in i varenda vrå i sitt hem för att finna det försvunna ägget. När dagen blev till kväll sjönk han ihop på golvet och bad förtvivlat ägget att visa sig men inget ägg syntes till. Han stannade uppe sent den natten. Per var rädd att somna men mest av allt rädd att vakna. 

Så till slut kunde han inte hålla sina ögon öppna längre utan föll i sömn mitt på golvet. När morgonen kom och solen letade sig in genom fönstret satte han sig upp och tog handen till ögat för att klia bort gruset. Till sin fasa upptäckte han att händerna och armarna blivit till fjäderklädda vingar. Han skyndade till spegeln och såg att hela han var täckt av vita fjädrar. 

“Ägget! Nu kommer du fram!” befallde han men i sitt röriga hem fanns inget ägg att se. 

Även denna dagen spenderade han med att leta efter ägget. Han tänkte då att ägget kanske gömt sig ute i hönshuset. Han skyndade dit och plockade alla äggen han kunde finna i sin famn också släppte han alla till marken i hopp om att ett inte skulle gå sönder. Men alla gick i kras. Uppgiven gick han in i stugan.Då uppenbarade hönan sig igen.

“Nå, har du funnit mitt ägg?” frågade hon. 

“Ägget är inte här, jag hittar det ingenstans" berättade Per.

Hönan såg sig omkring i röran som Per orsakat inne i stugan. 

“Jag ser att du letat. Ägget ligger inte gömt. Det är bara du som kan se det och bara du som kan återlämna det om du inte vill fortsätta din förvandling”.

“Hur menar du? Inte vill jag vara en höna!” utbrast Per.

“Imorgon kommer jag åter”, sa hönan och sprang ut ur stugan. 

Per förstod ingenting och orkade inte försöka heller. Han var trött, så väldigt trött, att han somnade än en gång rakt på golvet.

Följande dag vaknade han upp bland röran. Bredvid honom låg ägget!

“Där är du ju!” utbrast Per och sträckte ut sin vinge för att fösa ägget till sig. 

Då öppnades dörren och en liten rund kvinna steg in.

“Jag ser att du fortsatte förvandlas” skrattade hon.

“Hönan?” frågade Per.

“Jag var det men nu har du tagit över ser jag. Behåll du ägget, det är din förbannelse nu” skrattade kvinnan och lämnade stugan snabbt därefter.

Kvar på golvet låg hönan Per med ett skimrande ägg under sin vinge. Oron var som bortblåst, istället fylldes han av ett lugn. Nu skulle han inte behöva gå till sitt arbete mer och inte behöva komma hem trött och hungrig varje kväll. Per reste sig, sparkade till ägget så det for in under skåpet och gick sedan ut till hönshuset ute på gården. 

Lyssna på sagan på Sagofröns youtube-kanal. 

Sagan är skriven och illustrerad av: Nathalie Isaksson.

Uppläsare: Nils Marklund