Godnattsaga: Pricken

Det var en gång ett stort gammalt troll. Han hade ögon stora som tallrikar och en näsa lång som en golvmopp. Han bodde djupt in i en grotta, i ett berg som var så högt att man från grottan inte kunde se marken på grund av alla moln. Där hade han bott i hundratals år, ensam men rofylld. En morgon kom allt det där att ändras då trollet fick syn på en mystisk sten utanför grottöppningen. Stenen var färgglad och stack ut ordentligt bland allt det grå runtomkring. Trollet gick fram till den för att undersöka. Han knackade försiktigt på stenen och hörde till sin förvåning en knackning tillbaka. Han undersökte den noga därefter innan han knackade en andra gång.

"Knack, knack, vem där?"

Då sprack stenen en bit och en liten klo letade sig ut. Trollet kände på klon. Stenen var ingen sten alls utan ett ägg! Klon som letade sig ut såg inte ut som något trollet sett förut. Han knackade sönder lite mer av äggskalet och fick syn på en liten dinosaurie därinne. Den hade stora ögon, breda vingar och en lång svans.

Dinosaurier, som du vet, har varit utdöda sedan länge så trollet kände genast att den här lilla krabaten skulle tas om hand. Men av vem? Inte kan väl ett bergatroll ta hand om något så litet och skört. Han hade sig själv att tänka på... Så det gjorde han och la ner ägget för att sen gå tillbaka in i sin grotta. Han hann inte långt in i grottan innan han hörde små steg bakom sig. Dinosaurien visste inte något om något förutom att trollet fanns där framför honom när han kläcktes och för dinosaurien krävdes inte mer för att knyta an till någon.

Där fanns stunder där trollet försökte skaka sig loss från dinosaurien. Stunder där han retade sig på att aldrig få äta sin mat ifred, inte sova själv i sin säng eller ens gå på toaletten i ro. Men efter bara några dagar hade han vant sig och efter en vecka började han till och med gilla honom väldigt mycket. Trollet satt en kväll med dinosaurien i sitt knä i favoritfåtöljen och tittade ut på molnen utanför grottöppningen.

"Du ska få heta Pricken" sa trollet och log medan han klappade Pricken på huvudet. Men som du vet så var dinosaurier ganska stora på sin tid och ingenting som ska bli stort stannar smått särskilt länge. Pricken växte för varje dag som gick. Han blev större och större och större. Till slut var han så stor att han inte fick plats att bo inne i Trollets grotta. Trollet som nu var väldigt förtjust i Pricken och såg honom som sin familjemedlem bestämde sig för att göra grottan större och började hacka sig djupare in i berget. Det tog sin tid men efter ett tag var där så stort att grottan rymde båda två.

På årsdagen då Pricken dök upp utanför grottan bestämde sig trollet för att de båda skulle ge sig ut på en resa. Pricken som sedan en tid tillbaka lärt sig använda sina vingar flög mer än gärna med trollet på sin rygg så det fick bli en tur ut i det blå. De flög över bergstopparna där molngubbarna bor, in i skogarna där skogstomtarna håller hus och långt ner i dalarna där älvorna dansar sin dans. Två veckor var de på resande fot innan hemlängtan tog vid. På vägen hem började Pricken se allt mer färgstark ut och han kände sig mer upplyft än någonsin. Han var så glad att han gav ut en glädjetjut. Varken trollet eller Pricken var beredda på att med all den glädjen kom där också eld ur munnen på Pricken!

"Men Pricken! Du är ingen dinosaurie! Du är en drake!" sa trollet och kramade sin vän. "Drakar finns där gott om i Drakdalen. Nu kan vi kanske hitta din mamma och pappa". De bestämde de sig för att förlänga sin resa och flög bort till Drakdalen istället. Pricken blev väl mött men trollet hade det svårare. Du förstår, drakar är väldigt förtjusta i allt som glimmar såsom guld och ädelstenar. Hela Drakdalen är full av guld vart än ögat når. Drakar samlar med sin sort och litar inte på främlingar, speciellt inte bergatroll som också de är kända i folkmun för sin kärlek till det dyrbara. Just detta trollet var dock ett undantag. Han fann guld vackert men det som lockade honom mest var de grå väggarna inne i hans grotta. Han strävade inte efter rikedom. Han strävade efter lugn och ro. Fast det visste inte drakarna i Drakdalen...

Drakarna tillfångatog trollet och höll honom åtskild från Pricken i tre långa dagar innan trollet lyckades övertala drakarna om varför vännerna tagit sig hela vägen till Drakdalen. När Pricken berättade mer om sitt sökande efter sin familj trodde sig en stor ståtlig drake veta vart han kunde hitta dem. Trollet befriades och fick en mindre rikedom som förlåt av drakarna. Trollet tog emot guldet men tänkte för sig själv att hit ville han aldrig mer komma.

Han satte sig på Prickens rygg med guldet i sin famn. "Vart kan vi finna min väns föräldrar?" frågade han och vände blicken mot den ståtliga draken. "Låt mig visa vägen" erbjöd han sig. Pricken och Trollet tackade och följde den ståtliga draken snabbt över trädtopparna. Pricken fick kämpa för att hinna med. Den ståtliga draken var betydligt mer flygvan. Trollet höll hårt om sin vän och guldet. "Vi är snart framme" ropade den ståtliga draken och saktade ner farten så att Pricken äntligen kunde hinna ifatt och flyga bredvid. "Är det där framme?" frågade Pricken och pekade mot en stor sjö dit vattnet rann i flera vattenfall både till och från den. Den ståtliga draken nickade. Han dök ner i en väldig fart i sjön och kom upp lika snabbt. "Välkomna till Draksjöarna. Alla sjöarna ligger i olika nivåer på berget, sammankopplade av flera vattenfall. Om jag har rätt för mig är du en vattendrake och dina föräldrar bor här någonstans" berättade han. Pricken kände sig förväntansfull men vart skulle han börja leta? Sjöarna var stora, vattenfallen likaså. Den ståtliga draken önskade vännerna lycka till och lämnade dem sedan till resten av sökandet på egen hand. "Tror du vi blir kvar här länge?" frågade Pricken. Trollet nickade till svar och föreslog att de skulle hitta en fin plats att övernatta på eftersom mörkret kröp sig allt närmre. Vännerna gick runtom en stor sjö där månen och stjärnorna speglade sig i en glitterfest. Av alla platser som vännerna någonsin besökt var utan tvekan Drakdalen och Draksjöarna de vackraste. Trots mörkret var platsen där vännerna gick upplyst. Det var som om träden, stigen, blommorna, vattnet - allt var magiskt, så även Pricken. Trollet stannade upp och tittade med tindrande ögon på sin vän och sa: "Pricken, du glittrar i månskenet". Pricken vände sig som ett u och såg svansen glittra. "Jag tror vi har hittat ditt hem" sa trollet igen, denna gången med en tår i ögonvrån. Det var här Pricken hörde hemma. Han var inte menad att bo djupt inne i en grå grotta högt upp på ett berg. Det var här han hörde hemma och det visste trollet. Vännerna kramade om varandra. Nu var de allt för varandra men det som skulle ske under morgondagen var det ingen av dem som visste. Skulle Pricken äntligen få träffa sin familj?

Vännerna somnade under ett rosaskimrande träd och vaknade morgonen därpå omringade av små drakungar. Ungarna tittade med stora ögon på trollet.

"Vem är ni? Vad gör ni här? Varför sover ni under trädet och inte i sjön?" frågorna kom i en hastig fart och ingen av dem hann besvaras innan nästa fråga ställdes.

Trollet gnuggade sig för ögonen och gäspade stort.

"Vi söker min mamma och pappa" avbröt Pricken.

Drakungarna tittade på Pricken, några fortsatte fråga ut vännerna och några andra hade bytt fokus och börjat leka kull istället. En unge dök ner i sjön, hämtade vatten och skvätte ner Pricken och Trollet under tiden som han skrattade hjärtligt från tårna. Trollet var inte van vid denna energinivån på morgonen. Han passade på att dra sig lite undan medan Pricken förgäves försökte bli hörd och lyssnad på.

Trollet gick en bit bort, till en lugnare del av sjön. Han kupade händerna och tog upp vatten till sin mun. Inget vatten smakar som vattnet från draksjöarna. Klart, friskt och otroligt gott. Han kupade händerna en andra gång men hejdade sig och kastade sig bakåt då en stor drake kom i en väldig fart från sjön till ytan, precis där trollet satt. Han låg raklång på marken med den stora drakens huvud precis ovanför sitt eget. "Vem är du?" frågade draken. Trollet stirrade på draken och fick inte fram ett ord. Just då kom Pricken springandes. "Han är inte ute efter guld och ädelstenar, han är här med mig!" ropade Pricken.

Den stora draken höjde blicken och fick syn på honom.

"Blåsten är det du?" frågade draken.

Pricken som nu hunnit hela vägen fram svarade: "Jag heter Pricken. Trollet är min vän". Den stora draken studerade Pricken noga. "Det är du! Jag flög över de grå bergen förra året och i farten måste jag tappat dig. Min fina Blåsten". Pricken tittade på henne och frågade försiktigt: "Är du min mamma?". Den stora draken nickade och omfamnade Pricken. Trollet tog två steg åt sidan. Det var ett vackert ögonblick. Han fick en tår i ögonvrån igen. Under dagen fick Pricken träffa släkten och grannarna. Hans mamma visade honom och trollet runt draksjöarna. När kvällen kom hölls en stor fest i Prickens ära och under natten sov trollet ovan mark under ett träd ensam medan Pricken dök ner till botten i en av sjöarna för att sova med sin familj. Trollet var lycklig över Prickens lycka men sörjde att han under morgondagen skulle behöva åka hem till de grå bergen utan sin vän. När morgonen grydde, precis innan frukosten, meddelade trollet för sin vän att han tänkt bege sig hem ganska snart. Pricken såg förvånat på sin vän. "Varför? Du kan stanna här. Mamma berättade om en grotta i berget till den översta sjön. Grottan är obebodd. Hon sa att du kan flytta in när du vill... och jag med om du vill ha sällskap? Att sova på bottnen av en sjö var aningen blött för min smak" sa han och log mot sin vän. Och så blev det. Trollet och Pricken flyttade in i grottan och vad jag vet så bor de där än idag och säkerligen imorgon också.