Har du tittat i min ask?

Det var en gång, för mycket länge sedan, en familj som var förfärligt fattig. På den här tiden var det inte ovanligt att föräldrar som var fattiga sålde sina barn. Oftast till någon som hade en stor bondgård och behövde någon som kunde arbeta på gården. I den här familjen fanns bara ett barn, en flicka som nästan var vuxen. Så nog skulle hon kunna jobba på någon gård. Fast det fanns just ingen bonde som ville köpa henne, det fanns faktiskt inga bönder alls eftersom den här familjen bodde i den mörkaste skogen i hela landet. 

Men en dag knackade det på dörren till deras slitna stuga. Pappan i familjen öppnade, och in klev en häxa! Ja, alla i familjen var helt säkra på att det var en häxa. Hon hade spetsig hatt, spetsig näsa, spetsig haka med en vårta på. Under armen hade hon en kvast, i hennes ögon fanns en magisk glöd. - Godkväll i stugan! Jag har förstått att ni vill sälja er dotter, sa häxan med skrovlig röst.

Pappan vågade inte fråga hur det kom sig att häxan visste det. Häxor kunde veta både det ena och det andra på magiska och konstiga sätt, så mycket visste han. Frågan var nu bara om han skulle våga sälja sin dotter till en häxa. Tänk om häxan skulle koka henne i en gryta eller göra något annat häxlikt otäckt? Flickan såg att pappan tvekade, men hon visste att familjen verkligen behövde pengar. Så hon klev fram till häxan, neg och sa: - Det stämmer att jag är till salu och jag vill hemskt gärna jobba hos dig.

Häxan och flickan.

Då var det klart! Föräldrarna fick massor av pengar, för häxan var inte snål. Häxan hoppade upp på sin kvast och bad flickan att sätta sig bakom henne. Sedan flög de högt upp i luften, högt över träden och ännu djupare in i den mörka skogen. Till slut var de framme vid häxans hus som var stort och hade många torn. - Som du ser är huset stort och behöver städas och sopas. Så vill jag att du gör mat åt mig varje dag. Du kommer själv få äta dig mätt och sova gott i en skön säng så länge du jobbar här. Men en sak får du aldrig göra, sa häxan allvarligt.

Hon gick fram till en byrå, drog ut den översta lådan och pekade på en ask som låg där. - Du får aldrig titta i min ask! Förstår du?

Flickan nickade och sedan blev det som häxan sagt. Flickan städade och lagade mat varje dag. Hon både åt och sov gott hos häxan, som faktiskt var ganska snäll och trevlig. Och flickan tittade inte i asken. Men när dagarna hade gått och blivit till år, så blev hon allt nyfiknare. Inte kunde det vara så farligt att titta i den där asken? Bara en gång?

Häxan var ofta ute i skogen och samlade örter, då kunde hon knappast märka om flickan tittade i asken. 

Till slut gjorde hon det! När häxan inte var hemma tittade flickan i asken.

Men så fort häxan kom hem, så var det som hon anade något. Strängt tittade hon på flickan och frågade: - Har du tittat i min ask?

Flickan svarade nej. - Jaså? Har du verkligen inte tittat i min ask?

Flickan svarade nej en andra gång.

-  Säg nu sanningen! Har du tittat i min ask?

För en tredje gång svarade flickan nej.

Häxans ögon blev röda av ilska.

-  Tre gånger har du nu ljugit för mig och straffet blir att du åker ut härifrån och aldrig mer kommer att kunna prata förrän du säger sanningen. 

Häxan läste en trollformel, allting började snurra och snart svartnade det för ögonen och flickan svimmade.

När hon vaknade upp var hon mitt ute i skogen. Hon försökte ropa på hjälp, men inte ett ord kom ut ur munnen. Nu var hon både stum och vilse. I tre dagar och tre nätter försökte hon hitta hem till sin familj eller tillbaka till häxan, men hon lyckades inte. På den fjärde dagen hörde hon plötsligt ljudet av galopperande hästar. Det var kungen och hans riddare som var ute på älgjakt, och fastän flickan försökte gömma sig bakom ett träd såg de henne. Ingen hade väntat sig att träffa på en annan människa i de här delarna av mörka skogen, kungen försökte fråga vad flickan hette och varifrån hon kom. Inte ett ord kom ur hennes mun. Kungen blev allt nyfiknare och frågade allt mer, men flickan var helt tyst som om hon inte ville svara. Det här tyckte kungen var väldigt spännande, han frågade om flickan ville följa med till slottet och få sig lite mat och en säng att sova i. Det ville hon gärna, och även om hon inte kunde prata så kunde hon i alla fall nicka ett “ja” till svar.

Flickan fördes till slottet, kungen försökte få henne att prata, men misslyckades. Däremot blev han kär i flickan och hon blev kär i honom. De gifte sig och hade en stor bröllopsfest. Snart födde flickan, som nu var drottning, ett gossebarn. Kungen var överlycklig! Nu hade han en drottning och en prins! Flickan var också lycklig, fast hon inte kunde prata hade hon nu mer än hon någonsin kunnat drömma om. Nu skulle de leva lyckliga i alla sina dagar. Men livet ville annorlunda.

En morgon vaknade kungen före både drottningen och prinsen. Han sprang fram till prinsbäbisens lilla säng, men han låg inte där! Kungen sprang fram till drottningens säng för att väcka henne, men då såg han det: drottningen hade ett blodigt lillfinger i munnen. Lillfingret från en bäbis! Hon hade ätit upp barnet. Eller?

Han väckte henne och frågade:

-  Har du ätit upp vårt barn? Varför?

Nu ville flickan verkligen svara och säga nej och att hon inte visste vad som hade hänt. Men allt hon kunde göra var att skaka på huvudet och gråta.

Kungen sprang ut ur rummet och frågade sina rådgivare vad han skulle göra. Rådgivarna kliade sina skägg och tittade i sina böcker och sedan sade de:

-  Det verkar som om drottningen är en häxa. Hon hittades ju mitt ute i mörka skogen - eller hur? Hon har inte svarat på en enda fråga som hon fått - eller hur? Hon kommer från mörkret och har massa hemligheter. Hon är helt klart en häxa! Och häxor bränner vi i det här kungariket.

Med tungt hjärta skickade kungen iväg drottningen för att brännas ute på stadens stora torg. Folk stod och skrek och kastade ruttna grönsaker på henne hela vägen fram till den stora elden som hon skulle kastas in i. 

Men när de kom fram till elden, och precis innan hon skulle kastas in i elden, kom en stor kråka flaxande och landade precis vid hennes fötter. Kråkan förvandlades plötsligt till häxan! Hon tittade strängt på flickan, sedan frågade hon.

-  Tittade du i min ask?

Den här gången ville flickan berätta sanningen. Och plötsligt kunde hon tala:

-  Ja, jag tittade i din ask

.

-  Så! Nu har du äntligen talat sanning. Och nu kan du få tillbaka både förmågan att prata och din lillprins. 

Häxan trollade fram bäbisprinsen. Han låg i en vagga och jollrade, alla fingrarna satt där de skulle. Allt hade bara varit häxerier och trolldom. Häxan förvandlade sig till en kråka igen och flaxade iväg. 

Folket i staden hurrade! Elden på stora torget användes istället för att grilla korv på. Nu kunde flickan, med lillprinsen i famnen, springa tillbaka till slottet och äntligen tala och berätta om allt hon varit med om. Kungen blev så klart överlycklig han med. Och efter den dagen så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Men vad var det egentligen i asken, kanske du tänker? Ja, det står ingenstans i sagan vad som finns i asken. Jag tror att det är något som du själv får fantisera fram och lista ut på en och samma gång.

Lyssna på sagan på Sagofröns youtube-kanal.

Saga skriven och illustrerad av: Nils Marklund Uppläsare: Nils Marklund