Prinsen och fisken

Det var en gång, i ett kungarike långt borta, en prins som satt och blickade ut över kungariket från ett fönster på slottet. Hans pappa kungen var ute i strid och hade varit borta i många år. Så många att prinsen knappt kom ihåg hur hans pappa såg ut. Prinsen såg ut över riket och tänkte stilla för sig själv att en dag skulle allt det där bli hans.

Så en dag kom beskedet om att kungen dött i strid och det blev dags för prinsen att ta över tronen. Där fanns bara ett hinder, han behövde en drottning vid sin sida. Där fanns regler att följa. Prinsen fick inte gifta sig med vem som helst. Hans blivande hustru behövde vara en prinsessa. 

Ryktet spred sig om att prinsen sökte en hustru och ogifta prinsessor bjöds in från olika delar av världen. Varje dag kom en ny på besök men varje dag avvisade prinsen dem. “För lång, för kort, för glad, för sur, för gul klänning och för konstiga skor”, han hittade fel på varenda en. 

Prinsen ville ta över tronen, men var också petig med vem han skulle dela den med. Han sökte tröst hos sin mamma drottningen. Hon gav honom rådet att klä sig som en man av folket och ge sig ut på en veckas vandring för att skingra tankarna. Så det gjorde han.Prinsen smög ut mitt i natten och gav sig av. 

Efter en dags vandring kom han fram till en stor sjö. Han satte sig på en sten och blickade ut över det stilla vattnet. Efter ett tag såg han till sin förvåning en kvinna stiga upp ur vattnet och vada in mot land, mot prinsen. “Var kom du ifrån?”, frågade prinsen förvånat. “Jag tog en simtur i sjön” svarade kvinnan. “Jag fryser, får jag låna dina kläder?”. Prinsen tog snabbt av sig kappan och svepte den om kvinnan som tackade för vänligheten. Han gjorde upp en lägereld på stranden och bjöd henne på en bit mat. Återigen tackade kvinnan. Kvinnan berättade att hon var en prinsessa som blivit bortrövad av en häxa som barn. Hon flydde för flera år sedan men hittade aldrig hem så hon bestämde sig till slut för att stanna där hon var och bosätta sig vid sjön. Prinsen sken upp när han hörde att hon var en prinsessa eftersom han nu fattat tycke för henne. Han berättade då att han var en prins förklädd till en man av folket och att han var ute på vandring för att om några dagar återvända och bli kung över sitt rike. 

Prinsen frågade prinsessan om hon ville följa med honom hem och bli hans drottning.

Hon hade fattat tycke för prinsen också men ville inte svara för snabbt utan bad om tid. “Kom med mig hem och sov i min enkla koja jag byggt en bit in i skogen. Imorgon får du mitt svar om jag vill gifta mig med dig”, svarade prinsessan. 

Prinsen gick med på en övernattning och följde med henne hem. 

Prinsessan hade, sedan hon flydde från häxan, bott i en koja av lera och grenar inne i skogen. Där fanns en bädd av mossa på golvet som hon brukade sova på och över en stubbe hängde kläder hon stulit från häxan innan flykten. 

Prinsen erbjöd sig att leta mat till kvällen medan prinsessan bytte om. När prinsen kom tillbaka la han inte märke till hur slitna kläderna var eller hur prinsessan såg ut. Han hade inga anmärkningar som han haft om tidigare friare på slottet. Det han såg när han återvände var en spännande kvinna som han ville veta mer om. 

De satte sig ner, åt och pratade. När kvällen kom kokade prinsessan vatten med örter i över öppen eld och sträckte fram ett kärl till prinsen med innehållet. 

“Vad är detta?” frågade han försiktigt.

“Det är te för bättre sömn”, svarade prinsessan. 

Prinsen tackade och drack upp allt. Dagen efter vaknade han upp ensam inne i kojan. Han tog sig för huvudet och kände sig lite yr. Då fick han se prinsessan en bit bort gå mellan träden mot honom. Hon satte sig framför honom och frågade om han hade sovit gott. Prinsen nickade.

“Har du bestämt dig om du vill bli min drottning än?” frågade han snabbt efter. 

“Inte än, ge mig mer tid, imorgon får du mitt svar” svarade hon. 

Hela dagen och kvällen spenderade prinsen och prinsessan ihop. De simmade i sjön, samlade bär i skogen, låg under öppen himmel på stranden och såg molnen sväva förbi. När kvällen kom satt de återigen utanför kojan och prinsessan gjorde än en gång iordning ett kärl med te till prinsen. Han drack och somnade djupt. 

Dagen efter vaknade han med yrsel igen. “Har du sovit gott?” frågade prinsessan.

“Ja, men jag känner mig yr och har svårt att hitta balansen” svarade prinsen. 

“ Ta en tugga av detta bladet så slutar skogen snurra” sa prinsessan och sträckte fram ett blad. Prinsen gjorde som hon sa och på sekunder kändes allt bra igen. Han tackade för vänligheten och frågade snabbt därefter: “Vill du bli min drottning?”. 

Till prinsens glädje svarade prinsessan ja med kravet att hon skulle få ta med sig en levande fisk från sjön. Det var ett konstigt krav, tänkte prinsen men gick ändå med på det. 

Hon fyllde grytan hon tidigare kokat te i med vatten från sjön och in i grytan simmade en till synes vanlig liten fisk. “Nu är jag redo att gå” sa hon till prinsen och så gick de en dags vandring tillbaka till slottet.  

Drottningen blev lycklig när prinsen presenterade sin blivande hustru. Han tog på sig sina vanliga kläder och prinsessan fick vackra kläder sydda med guld och silvertråd. Det blev en stor bröllopsfest som varade i tre långa dagar i hela riket där kungligheter från hela världen var bjudna. På tredje dagen kröntes prinsen och prinsessan till rikets nya kung och drottning. Folket jublade. 

Fisken som togs med till slottet släpptes ut i en stor damm på slottets baksida. Varje dag gick rikets nya drottning ut till dammen för att se fisken simma omkring. Folket på slottet tyckte mycket om drottningen men tyckte att hon också var lite konstig. Det viskades om att drottningen brukade smyga ut mitt i natten till dammen och simma med fisken. En del hade sett hennes våta fotavtryck leda från porten och hela vägen till sovrummet hon delade med kungen. 

Tiden gick och så en dag berättade drottningen att hon var med barn. Kungen blev överlycklig. Han berättade för alla han kände och inom kort visste hela riket att de snart skulle få en ny prins eller prinsessa. Drottningen var också lycklig vissa dagar och andra blev hon väldigt nedstämd och sa nästan ingenting. Hon bad om att få ett eget rum att sova i under tiden som barnet låg i magen. Kungen gick med på det eftersom han ville inget annat än att drottningen skulle må bra. 

Varannan dag satt hon mest på sitt rum med dörren stängd och ville inte ha något besök från någon, allra minst kungen. Men det viskades ändå på slottet om hur de hade sett drottningen smyga ut varje natt till den lilla dammen för att simma med fisken. 

En dag nåddes kungen av ryktet och frågade sin hustru om det stämde. Hon nekade inte, hon förklarade att det fick henne att känna sig som hemma, som om hon för en liten stund var kvar vid den stora sjön. Kungen förstod och bad sitt folk att sluta viska om drottningen bakom hennes rygg. Han ville att hon skulle vara lycklig och om hon ville simma i dammen så skulle hon få göra det. 

Det gick mer tid men ju närmare de kom tiden för barnets ankomst desto mer höll sig drottningen för sig själv. Kungen började sakna sin kärlek väldigt mycket så en natt smög han upp och gick bort till drottningens rum. Han gläntade på dörren men såg henne inte ligga i sängen. Då mindes han hennes nattliga bad i dammen och smög vidare ut på slottets baksida. Han gömde sig bakom en buske och såg henne klä av sig till underkläderna och vada ut i vattnet. Till kungens stora förvåning var hennes mage alldeles platt. Var hade barnet tagit vägen? 

Han blev arg och kände sig lurad. Han ville inget annat än konfrontera henne men bestämde sig för att sova på saken och ställa henne mot väggen under morgondagen. 

Under natten kom han inte till ro, han vände och vred på sig. Han var arg. Vid soluppgången kunde han inte längre hålla sig utan stormade ut från sitt sovrum och bort till drottningens. Han slet upp dörren och sa åt henne att ställa sig upp. Drottningen vaknade med ett ryck och skyndade ur sängen. 

“Vad har hänt min kära make? Varför är du så arg?”, frågade hon och försökte lugna honom. 

Då såg kungen sin hustrus stora gravidmage. Han gnuggade sig för ögonen. 

“Barnet…” stammade han fram.

“Barnet mår bra, jag med. Drömde du en mardröm? Vill du ha en kopp te?”, frågade drottningen. 

Kungen nickade och drottningen gjorde iordning en kopp te som hon sträckte över till honom. Han hann inte mer än tillbaka in i sitt sovrum innan han somnade djupt och sov gott.

Följande natt sov kungen återigen oroligt. Han saknade sin drottning och än en gång smög han bort till hennes sovrum men hon var inte där. Då smög han bort till dammen. Där stod hon med sin vackra stora mage och blickade ut över dammen. Kungen sprang fram till henne.

“Hustru! Jag saknar dig så!” ropade han. 

Drottningen blev stressad och bad honom gå men kungen stod bestämt kvar.

“Varför vill du inte längre vara med mig, jag älskar dig så” svarade han. 

“Du måste gå, jag vill vara ensam” svarade drottningen.

“Jag går ingenstans!” svarade kungen irriterat och höll tag i drottningens hand. “Får jag simma med dig?”.

Kungen och fisken. Illustration: Nathalie Isaksson.

Just då kände han hur drottningens hand plötsligt blev blöt. Han tittade snabbt ner mot handen och såg att den förvandlats till en fena. Han spärrade upp ögonen i förvåning och vände sakta blicken mot drottningens ansikte. Hennes vackra ögon hade förvandlats till fiskögon. En kort tid därefter hade hela drottningen förvandlats till en fisk. 

“Hjälp henne ner i vattnet, snälla du” hördes en röst från dammen. 

Kungen vände blicken dit och såg drottningen stå i vattnet med oroad blick.

“Hur hamnade du där? Vad händer?” kungen bara gapade. 

Drottningen skyndade fram, tog upp fisken och hjälpte den ner i dammen. 

“Barnet…” stammade kungen fram och pekade på drottningens platta mage.

Fisken tittade upp ur dammen med tårfyllda ögon.

“Snälla du, låt oss förklara” sa den.

“Du pratar!?” Än en gång gapade kungen av förvåning. 

Fisken och drottningen berättade då att det som blev sagt vid den stora sjön förut om att drottningen som då var prinsessa blev bortrövad av en häxa och hållen i fångenskap var sanning. Men att hon utlämnat biten om att hon inte var ensam att bli kidnappad. Hennes tvillingsyster blev det också. När barnen flydde blev häxan rasande och lade en förbannelse över dem. Varannan dag förvandlades den ena till en fisk och nästkommande den andra. Så skulle det hålla på i en evighet tills någon av dem blev med barn. 

“När barnet föds kommer han eller hon befria oss båda från förbannelsen”, berättade fisken. 

Kungen släppte sin ilska och kände ett lugn i förklaringen. Han lovade att bevara drottningens hemlighet. En månad gick och sen kom dagen då drottningen skulle föda. Det blev en utdragen förlossning. Utanför drottningens sovrum vankade kungen oroligt över golvet. Timmarna gick. Det blev kväll och solen började sakta gå ner. Kungen sprang ut till dammen för att tala med fisken. 

“Vad händer om solen går ner innan barnet är fött?” frågade han oroligt.

“Min syster kommer bli en fisk och jag kommer bli människa… Kanske överlever inte barnet”, gissade fisken. 

Några minuter gick och sen blev det mörkt. Solen hade gått ner. Upp ur dammen steg systern som nu inte längre var en fisk. Kungen tog ett djupt andetag och sprang sedan in till drottningens sovrum. Där i sängen låg hon. Hans underbara drottning med en prinsessa i sin famn. Han sprang fram och omfamnade henne. 

“Jag var nära att förvandlas men det hann bara bli några fjäll på min vad. Barnet mår bra. Hur mår min syster?” frågade hon oroligt. 

Då kom systern in genom dörren. Kungen bar upp sin dotter och steg åt sidan så systrarna kunde för första gången på många år krama varandra ordentligt. Häxans förbannelse var nu bruten och alla levde lyckliga i alla sina dagar. 

Lyssna på sagan på Sagofröns youtube-kanal. 

Sagan är skriven och illustrerad av: Nathalie Isaksson.

Uppläsare: Nils Marklund