Äggjakten i parken

I en liten lägenhet i en storstad satt en gång en liten flicka vid namn Bea och blickade ut från balkongen. - Jag går ner i tvättstugan nu, kommer snart, ropade pappa och stängde dörren om sig. Bea svarade inte, hon var upptagen med att titta på alla möjliga människor nere på gatan. 

En bit bort gick en farbror med hög hatt och käpp, som om han vore hämtad ur en gammal svartvit film. På en bänk satt två nyförälskade och höll handen och vid glasskiosken trängdes skolbarnen. I parken såg hon också en gammal tant som slängde brödsmulor åt duvorna. Hon såg så rolig ut i sin höga, spetsiga hatt och långa svarta klänning. Det såg ut som om hon skulle gå på maskerad. Bea tittade på de små duvorna som pickade i sig brödsmulorna. Duvorna gick samman och stod i en stor klunga vid fötterna av tanten. Men vad nu? Vad var det som stack upp mitt i klungan? Ett par öron? Kaninöron? Haröron! Var där en hare bland duvorna? Bea lutade sig ut från balkongen med stora förvånade ögon. Såg hon verkligen en hare i staden? Var tog den vägen? - Bea! Kliv ner från balkongräcket, vad tar du dig till? ropade pappa som nu var tillbaka från tvättstugan. - Men pappa! Där är en hare! sa Bea och pekade mot tanten och duvorna. - Det är väl ingen anledning att trilla ner från fjärde våningen?! röt pappa, rädd och orolig. Han kramade Bea hårt. - Får jag gå till lekplatsen? den i parken? frågade Bea snällt. - Gör du det men kom inte hem för sent, svarade pappa och gick in i köket. Bea skyndade på med tjocktröjan och skorna. - Hejdå! ropade hon innan dörren stängdes bakom. Hon sprang bort till parken men kunde inte hitta vare sig tanten med spetsiga hatten eller haren. Då såg hon en vit höna springa snabbt in i en gränd. Mycket märkligt! Vad gjorde en höna här i staden? Bea skyndade efter. Inne i gränden fick hon se tanten med den spetsiga hatten! - Lilla höna, var har du dina vackra ägg? frågade hon när hon fick syn på hönan. - Haren har tagit allihop! Han har blivit galen! Bea stod gömd bakom en soptunna och lyssnade med stora öron. Hönan pratade! - Såja, vi ska nog få ordning på honom! Han var med mig när jag matade duvorna sedan försvann han. Har du sett honom? frågade tanten. Då hörde Bea små snabba tassar bakom sig och såg haren springa över gräset inne i parken. - Haren! utbrast Bea. - Vem där? ropade tanten inifrån gränden. Bea tog sig fram från sitt gömställe. - Jag såg haren springa förbi där borta. Ni letade efter den, eller hur? - Vi har ingen tid att förklara! Efter haren!! utbrast hönan och sprang mot parken. Tanten satte efter och Bea med.

Illustration: Nathalie Isaksson.

Över gräset sprang alla tre tätt efter haren som skyndade fram. - Vad har haren gjort? frågade Bea i ett flåsande andetag bakom tanten och hönan. - Han har stulit hönans magiska ägg och gömt allihop! svarade tanten. Haren sprang in bakom några buskar och efter kom hönan, tanten och Bea. De omringade honom och hönan utbrast: - Var är mina ägg?! - Jag vet inte, de såg så goda ut, äggen trollband mig och nu har jag glömt var jag gjort av allihop. Jag har inte ätit upp dem! lovade haren och drog ner öronen framför ögonen medan han snyftade fram ett “förlåt”. Då fick Bea en idé! - Kanske kan vi få hjälp att hitta äggen? Om vi ger alla som hjälper till ett pris? - Ett pris? Vad skulle det kunna vara? frågade hönan. - Kanske godis? föreslog Bea. - Godis i ett större ägg! utbrast haren. - Nu släpper du tanken på mina ägg! fräste hönan och hytte med vingen åt haren. Tanten stod tyst en stund och tänkte, sen sa hon: - Det är ingen dum idé hönan… Vi låter alla delta i en äggjakt, alla som hittar ett ägg belönas med ett godisfyllt ägg. Alla gillar godis. Jag kan trolla fram hundratals godisfyllda ägg på sekunder! - Är du en trollkarl!? utbrast Bea. - Häxa om jag får be! rättade tanten. Häxan plockade fram ett trollspö och började göra cirklar i luften. Ur de små cirklarna kom små bubblor som sakta dalade ner mot marken och just som de slog i förvandlades bubblorna till färgglada små ägg fulla av godis. - Wow! utbrast Bea. - Se så, nu måste vi skynda. Samla ihop en trupp med frivilliga som kan leta upp hönans ägg. Alla äggen borde befinna sig i parken. Haren kan nämligen inte lämna parken sedan han åkte fast för chokladstölden -96. Han har varit fast i parken i 30 långa år, berättade häxan. Bea ställde sig mitt på en parkbänk och ropade till sig förbipasserande. - Alla som vill ha godis, skynda på! Leta efter gömda ägg och vinn godis i massor! ropade hon ut över parken. Människorna blev väldigt intresserade och alla satte fart och började leta. Äggen fanns att hitta överallt, i träden, på marken, i soptunnan, i rabatten och till och med bland tidningarna i tidningskiosken. Haren hade gömt ägg överallt! På en timme hade hönan fått tillbaka alla sina magiska ägg, häxan hade delat ut godisägg till alla deltagare och haren… han sprang iväg och kunde inte bli hittad igen. - Tack för mig, nu måste jag hem, sa Bea och plockade upp det sista godisägget. Du kan tro pappa blev förvånad när hon kom hem med munnen full av godis och ännu mer förvånad blev han när han tittade ut mot parken och såg att varenda människa därute gick runt med godisägg också. 

Sagan är skriven och illustrerad av Nathalie Isaksson.