Häxan djupt under marken

Det var en gång en kung som bodde i ett mycket litet kungarike. Det var så litet att varken skördar eller boskap räckte till för att mätta folket. Det gjorde dock inte kungen något för hans folk var väldigt duktiga smeder. Under kungariket sträckte sig en djup grotta med tusentals grottgångar fyllda med metaller och de allra vackraste ädelstenar du kan tänka dig. Nu kan man ju varken äta smycken eller redskap kanske du tänker, men med de vackra ting som skapades bytte de till sig både mat och förnödenheter från riken runt omkring.

Men så en dag på sin färd norrut stötte kungen och hans följe på fyra stora troll som vägrade låta honom gå förbi.

- Vem är du lilleputt, frågade det första trollet.

- Jag är kungen av Lillriket Karg, svarade kungen artigt.

- Vart är ni på väg, frågade det andra trollet.

- Till Storriket Frodig i norr, svarade kungen fortfarande lika artigt.

- Haha, det kan ni glömma lilleputt, här kommer du inte förbi, skrattade det tredje trollet.

Kungen tänkte att trollen nog inte kunde stanna här för evigt och under tiden kunde han handla med rikena i öst, väst och syd så länge. För även om de hade fina svärd och spjut i lasten så var ingen av dom krigare och trollen var väldigt stora.

- Okej, sa kungen, vi tar väl en annan väg då. Nu skrattade det fjärde och allra största trollet.

- Haha, lilleputt, lilleputt, du tror att vi är stora dumma troll? Men jag undrar vem som är dum? Räkna oss!

Men innan kungen hann svara hade tre av trollen stegat iväg med snabba sjumila steg.

Alla vägar till och från riket var nu spärrade. Kungen var rådvillig, vad skulle han göra, maten skulle snart ta slut och vattnet sina. Kanske kunde de bygga ut gruvgångarna?

I dagar och nätter grävde de utan att komma fram till någon av de andra riken. Den femte kvällen stötte de på en sidogång och längst in i mörkret låg en fängelsehåla. Kungen föste undan spindelnäten som hängde ner i gången och lyste med sin fackla genom gallren för att se vad som gömde sig därinne. I hörnet satt något gammalt och skrumpet ihopkrupet.

-Hallå, ropade han trevande. Det rörde sig där inne, någon hasade sig upp och gick sakta bort till Kungen. Ett moln av damm virvlade runt så det var först svårt att se. Men när dammet lagt sig såg Kungen att det var en mycket liten häxa. Rösten lät gammal och svag när hon bad honom:

- Släpp ut mig. Jag har varit instängd här i 100 år.

Häxan.

Kungen tvekade, han hade hört talas om häxor men trott att det bara var gamla skrönor, han hade aldrig sett en på riktigt. Och enligt ryktena skulle häxor vara farliga gamla tanter som alltid hade en baktanke med allt de gjorde. Och fanns det inte en anledning till varför hon satt där inne? Kanske hon gjort något riktigt hemskt, ja så måste det vara, för annars blev man väl inte inspärrad djupt inne i ett berg?

Kungen harklade sig:

- Ehhh. Nja, men jooo...

- Tack, du kommer inte ångra dig.

Kungen som var en mycket snäll man klarade inte av att säga nej.

Så häxan fick komma upp till det lilla riket och trots att de knappt fanns något vatten eller mat kvar så bjöd kungen henne på en rejäl måltid. Allt hon ätit på 100 år var några små spindlar. Nöjd och belåten rapade hon och sa:

- Nu är det min tur att hjälpa dig.

Men hur skulle en sån lite tant kunna slåss mot ett stort troll? Det skulle aldrig gå.

- Jag är tacksam, sa kungen, men jag tror inte att du kan göra något, trollen är hemskt stora och elaka.

- Lita på mig, sa häxan, ge mig det sista av ert vatten och värm det till kokande. Ge mig de sista av den saftiga steken och er finaste flöjt. När en halv timme har gått skickar du ut de starkaste i ert följe samt fyra stora järnburar. Kungen tvekade, kanske hon bara tänkte luras och då stod dom där utan varken mat eller vatten. Men han hade inget annat val än att lita på henne.

Men häxan bara log och gick nynnande iväg mot trollet i öst. När hon kom fram gömde hon sig bakom ett träd. Hon såg att det var det yngsta trollet, han skulle bli lätt att lura. Tyst läste hon en trollformel och förvandlade sig till en ung kvinna. Sedan tog hon upp det varma vattnet hon hade med i sin kappsäck, malde ner en magisk sömnört och strödde där i.

- Godafton ståtliga troll, du måste ha stått här hemskt länge.

Det lilla trollet bara fnös.

- Försök inte flicka lilla, den lätta går jag inte på, du vill försöka lura mig bort härifrån.

Häxan tog nu fram vattenflaskan, hon visste att sura troll alltid försökte sno åt sig allt i sin väg. Och det dumma törstiga trollet gick rakt i fällan.

- Ro hit! Ge mig det där vattnet så kan jag stå här i flera månader till.

Så fort trollet druckit ur flaska somnade han sött. Häxan skrockade nöjt nu var det bara för kungens undersåtar att lasta på honom när de kom och hon gick vidare till trollet syd.

- Godafton ståtliga troll, du måste ha stått här hemskt länge.

Trollet fnös.

- Försök inte tösabit, den lätta går jag inte på, du vill försöka lura mig bort härifrån.

Och häxan såg att det här trollet var lite äldre och lite visare. Men nog såg han hungrig ut. Hon tog fram den saftiga steken och genast började det vattnas i hans mun.

-Ro hit! Med den där i magen kan jag stå har flera månader till.

Och trollet åt och åt. Han åt så mycket att han blev så mätt och däst att han somnade genast. Och häxan gick vidare till trollet i väst.

Den här gången klättrade hon upp i det högsta trädet och spelade en förtrollande melodi. Det dröjde inte länge förrän det trötta trollet föll i djup sömn. Och hon begav sig i sakta mak till trollet i norr.

Det stora och äldsta trollet skulle bli svårt att lura, det visste häxan. Men om han blev tillräckligt uppretad skulle han inte kunna tänka klart. För ilska gör en dum.

- Godafton ståtliga troll, du måste ha stått här hemskt länge.

Det stora trollet fnös.

- Försök inte lillstinta, den lätta går jag inte på, du vill försöka lura mig bort härifrån.

- Nåväl, inte då. Men din bror i öst gick iväg för att dricka vatten och din bror i syd för att äta en rejäl stek och din bror i väst la sig för att sova på några mjuka ängar. Det stora trollet blev rasande. Hur hade de andra trollen vågat bryta hans order, han var äldst och bestämde. Nä, nu skulle det få.

I ett rasande tempo for han runt för att kolla om det häxan sagt verkligen stämde och eftersom kungens följe hade haft god tid på sig att hämta trollen och föra bort dom trodde det stora trollet att det häxan sagt var sant. Ursinnig sprang han tillbaka till häxan.

- Var är dom! Berätta!

- Nej det vågar jag inte, de skulle bli så hiskligt arga om jag berättade.

Det stora trollet blev nu helt galen av ilska.

- Det är mig du ska vara rädd för! Mina bröder tar jag i ett enda slag. Berätta nu!

- Okej, men du måste lova att smyga tyst. Det lovade trollet.

Och häxan förde trollet till utkanten av byn och ner i grottgångarna och ända till fängelsehålan där hon suttit fången i så många år. Tyst viskade trollet:

- Jag ser ingen, det är så mörkt.

- De ligger alla och sover längst där inne, sa häxan, gå du först, jag vågar inte.

- Hehe, din lille fjant, nu ska jag visa dig hur man slåss.

Men när trollet gått genom gallerdörren stängde häxan snabbt. Och ett magiskt band låst dörren. Trollet förstod att det blivit lurad och försökte med alla krafter att böja järnstängerna, i vanliga fall skulle det varit en enkel match för ett så stort troll men när en häxa låser in någon där hon själv suttit fången är magin så stark att ingen kan bryta den.

Väl tillbaka på kungens slott blev häxan mottagen med stort jubel, och nu när de kunde handla med alla riken runt omkring igen ställde de till med en stor fest.

Lyssna på sagan på Sagofröns youtube-kanal. Saga skriven och illustrerad av: Therese Wecksten

Uppläsare: Nils Marklund