Sagokalas för Benita och Castor - båda gillar lika.

Affischen funkade!

Idag var det dags för bokkalaset för boken “Benita och Castor: båda gillar lika”. Det kunde börjat bättre, halva familjen är förkyld och jag har precis hämtat mig från min förkylning. Ute var det grått och låg liksom snöfall i luften. Då - som gammal bibliotekarie - insåg jag att det betydde bara en sak: det kommer att komma folk! Dåligt väder och bra besöksstatistik hänger ihop, det är en gammal biblioteksregel. 

Vill ni se en stjärna? Se på mig!

Därför packade vi sagolådan med gott humör. Nästan allt fick plats: dockor, böcker, fika. Och så framför allt - monstret! En skapelse som Therese satt ihop av lite petflaskor, papper och en fyraliters påse med jord.

Kommer det någon publik?

Sedan körde jag till Sollefteå bibliotek med alltihop. Glad personal hjälpte mig att sätta upp fikabordet. Jag hittade en perfekt grotta för monstret på bibliotekets barnavdelning. Dockorna Benita och Castor sattes upp i väntan på publiken. Skulle de komma?

När biblioteket slog upp sina portar kom först en av “stammisarna” in, stödd på sin rollator, och upplyste oss: “det står en hel drös med ungar där utanför”.

Javisst! Nu gick allt som i en dröm. Barn och föräldrar satte sig, blev väl ett fyrtiotal, och sedan kunde jag presentera boken genom en liten föreställning. Alla fick känna på dockorna, göra tecken och sedan besegra det hemska monstret genom att kasta äpplen på det. Det gillade både barnen och de vuxna. Alla hängde med och var glada, helt enkelt! 

Boken fanns redan i bibliotekets Äppelhylla.

Ett extra glädjeämne var att boken redan var inköpt till biblioteket och skyltad på “Äppelhyllan” för böcker med TAKK. Och att se hur barnen verkligen gillade dockorna, historien och framför allt - monstret! Denna hopsatta figur var showens verkliga stjärna - i all sin enkelhet. Vilket bevisar att det inte alltid behöver vara så märkvärdigt, barnens egen fantasi räcker långt. Speciellt om den fått hjälp av en medryckande historia. Att “Benita och Castor” är en sådan historia, det vet jag nu. 

Monstrets grotta! Föreställningens höjdpunkt.

En av föräldrarna berättade dessutom att de hemma använt det pedagogiska materialet till vår förra bok - “Kam, kastrull och hela konkarongen” - och att det verkligen fått fart på läsintresset hos dottern. 

Efter föreställningen blev monstrets grotta en läsgrotta. Självklart var det Benita och Castor som lästes.

Efter allt detta hade jag inte behövt köra hem, jag hade kunnat vandra på moln.

Tack till alla som kom och var med! Vad kul vi hade!