Den underbara gäddan

Det var en gång för länge sedan en fiskargubbe som inte fått någon fisk på mycket länge. När den här sagan börjar var han på väg ut med sin lilla båt, han hoppades att det skulle gå lite bättre med fisket. Men när han drog upp sina nät hade han bara fått en enda fisk! Men det var en stor gädda, rekordstor! Precis när han tog gäddan ur nätet hände något han inte hade väntat sig. Gäddan började prata! -

- Om du låter mig leva så kan jag uppfylla vilken önskan du än har! sade gäddan

- Fyll då hela båten min med fisk, sade gubben.

Knappt hade gubben sagt det förrän fiskar från sjön började hoppa upp i båten av sig själva. Snart var båten helt fylld av färsk fisk och gubben tackade gäddan för hjälpen och släppte den. Men på vägen in till bryggan hoppade plötsligt all fisken ut ur båten och tillbaka ner i sjön. Gubben gav sig hem utan fångst. När hans fru frågade hur fisket hade gått, så berättade han allt som hänt. 

- Där blev du allt lurad! Gäddan lovade bara att fylla båten, inte att fisken skulle få vara kvar. Drar du upp den där gäddan en gång till så får du se till att den ger dig fisk som du kan få med dig hem åtminstone.

Nästa dag när gubben gav sig ut för att fiska, så hände faktiskt precis samma sak. Men gubben glömde allt som hans fru sagt åt honom. Och han blev lurad på precis samma sätt.

När han kom hem utan fisk, berättade han allt för sin fru.

- Den där gäddan är visst inte att lita på! sa frun. Nästa gång du får upp honom så dödar du honom direkt.

När gubben nu for ut på sjön med båten för tredje gången, så fick han upp gäddan direkt. 

- Den här gången dödar jag dig direkt, din lurifax! Sa gubben.

- Om du gör det vill jag först att du lovar mig en sak, sa gäddan. Du måste dela mig i åtta bitar. Två ska du ge din fru, två ska du gräva ner vid ditt hus, två ska du kasta i den öppna elden och två ska du kasta tillbaka hit i sjön.

Gubben lovade att han skulle göra som gäddan sade. När han kom hem skar han gäddan i åtta bitar och därefter hände de mest konstiga saker. Av de två bitarna som han lade i sjön så blev det två stora hundar som klev ut ur vattnet och ruskade på sig. De två bitarna han lade i elden blev till två flammande svärd. De två bitarna som grävdes ner vid huset förvandlades till två ståtliga hästar. Och de två bitarna som frun åt av, gjorde att hon blev med barn. Efter nio månader födde hon två tvillingpojkar. Frun gav dem namnet David och Dunder.

David och Dunder växte upp och lärde sig att fäktas med svärden, rida på hästarna och jaga med hundarna. Till slut var pojkarna så stora att det var dags att lämna gården. Men en av dem måste stanna för att hjälpa gubben med gården och fisket. De drog lott och David -  som vann - tog sitt svärd, sin häst och sin hund. Han hällde upp en skål med mjölk och gav till Dunder och sade:

- Världen är en farlig plats. Om jag har hamnat i fara så kommer mjölken i den här skålen att bli röd. Så länge den är vit så vet du att allt är bra med mig.

Illustration: Therese Wecksten.

Därefter red han ut i världen. Och den visade sig vara precis så farlig som han trott.

Efter att han ridit i etthundra dagar och etthundra nätter, så nådde han till en stad som låg vid havet. Från slottet i staden fladdrade svarta flaggor och alla som han mötte var sorgsna. När han frågade varför fick han reda på att ett havsmonster med femtio huvuden hade dykt upp och krävt att få äta en kvinna från staden varje dag. Alla kvinnor i staden hade fått dra lott för att se vem som skulle bli uppäten av monstret. Nu var det prinsessans tur att bli uppäten, och hon var älskad och omtyckt inte bara av kungen utan av alla i hela staden. David fick veta att hon var fastbunden vid stranden och skulle bli uppäten vilket ögonblick som helst. Med den snabba hästen red han mot stranden, den stora hunden kunde snabbt spåra sig fram till där prinsessan låg fastbunden. Precis då dök monstret upp. David drog då svärdet och högg av alla femtio huvudena i ett enda hugg. Sedan red han till slottet med prinsessan och förklarade att monstret aldrig mer skulle äta upp någon. Kungen blev överlycklig, prinsessan blev förälskad och David gifte sig med henne och blev en prins. 

Hemma på fiskargubbens gård var mjölken ännu vit i skålen. Allt var lugnt och bra. Men snart skulle allt det ändras.

David hade tråkigt som prins, han ville inte bara gå runt i samma slott varje dag. Därför började han söka efter nya äventyr. Snart fick han reda på att det fanns ett övergivet slott i den mörka skogen. Därifrån hade ingen kommit tillbaka om de väl rest dit. Det lät som ett riktigt äventyr! Med häst, hund och svärd gav han sig dit. Efter tre dagar och tre nätter var han framme vid det mest mögliga och övervuxna slott du kan tänka dig. Han klev av hästen, drog sitt svärd och kallade till sig hunden. När de nådde slottets port klev det fram en liten gubbe med ett skägg som var så långt att det släpade i marken.

- En varning till dig som ska in i slottet, kraxade gubben. Du kommer att möta en häxa därinne. Gör inte som hon säger!

David tackade för varningen och sedan klev han in i slottet. Genom många mörka rum vandrade han. Till slut kom han in i en matsal som var upplyst av flera facklor. Han hörde en röst som sade:

- Jag ääär så hungrig!

In i rummet kom en gammal gumma som såg så liten och smal ut. 

- Jag har inte ätit på hur länge som helst, sade hon. Men kan du inte vara så snäll att koppla hunden. Jag är så rädd för hundar förstår du. Ta det här repet. 

David tyckte synd om gumman, tog repet för att binda fast hunden. Men repet förvandlades till en kedja som satte sig fast i väggen och höll fast hunden. Gumman var plötsligt inte så liten och smal längre, hon var en lång och ståtlig häxa som omedelbart förvandlade David till en sten.

I samma ögonblick blev mjölken i skålen röd. Dunder såg det direkt och sadlade hästen, tog sitt svärd och kallade hunden till sig innan han red ut i världen för att hitta sin broder. 

Efter hundra dagar och hundra nätter kom han fram till den staden där David blivit prins. Han fick reda på allt som hade hänt och om det gamla slottet i skogen som David ridit till för att aldrig komma tillbaka. Dunder red efter utan att tveka. Efter tre dagar och tre nätter kom han fram till slottet och såg att Davids häst var där utanför, fastbunden vid ett träd. Han band fast sin häst vid samma träd, drog sitt svärd och vandrade mot slottsporten med hunden vid sin sida. Fram hoppade den lilla gubben med det långa skägget.

- En varning till dig som ska in i slottet, kraxade gubben. Du kommer att möta en häxa därinne. Gör inte som hon säger!

- Säger du det? sade Dunder. Hur ser den här häxan ut?

- Hon kan se ut som vad och vem som helst, svarade gubben.

Dunder tackade för tipset och gav sig in i slottet. Efter att ha vandrat genom många mörka rum kom även han fram till matsalen med de många facklorna. Snart hörde han en röst som gnällde:

- Jag ääär så hungrig! 

Ut genom dörren kom den lilla magra gumman och bad om att han skulle binda fast hunden med ett rep. Dunder tänkte efter ett tag och sedan sa han:

- Jag vet vem du är! Mig kan du inte lura!

Hunden kastade sig över häxan och tryckte ner henne mot stengolvet. Men med en puff förvandlade hon sig till en fladdermus och flög bort från hunden. Dunder kastade sig fram och högg fladdermusen i två bitar med sitt svärd. Så var livet slut för den häxan. Slottet började skaka, och stenar som låg på golvet lite här och där började lysa och förändras Snart var de alla förvandlade till slottsfolk som riddare, kockar, jungfrur, kungar och prinsessor. Det var häxan som förvandlat dem till stenar, nu när hon var död hade förtrollningen brutits. Bland alla dessa stenar som nu förvandlades tillbaka till människor, fanns också David som sprang fram och kramade om sin bror. Slottets prinsessa sprang också fram till Dunder, kramade om honom och föreslog att de skulle gifta sig. Så blev till slut så att både David och Dunder gifte sig med prinsessor och fick bo i slott. Allt tack vare en gädda som dragit upp ur sjön för länge, länge sedan.

Saga skriven och illustrerad av: Nils Marklund Uppläsare: Nils Marklund