Lite om tecken.
- Therese Wecksten

- 5 mars
- 2 min läsning
Nu är det dax! Provboken är noga genomläst, ändringar är gjorda och ikväll skickas boken iväg till tryck.

Nu ska vi bara spela in alla tecken och lägga upp på youtube-kanalen. Och så måste vi börja planera sagokalas. Vi ska göra två dockor som kan följa med på sagostunden. En Benita och en Castor. Just nu ligger bara ett huvud på tork.

Hinner de inte bli klara får väl Loppan, som spelade Nemo i vår förra sagoföreställning, hoppa in. Hen är ju faktiskt en teckendocka som man kan stoppa in sina egna händer och göra tecken med.
Att använda just tecken som komplement till små barn när man talar är väldigt bra. Det förtydligar kommunikationen och gör att barn tidigt kan uttrycka vad de vill.


Wilmer var 8 månader när han tecknade sitt första tecken. Och bland de tidigaste orden var bada, äta och bajsa. Mer än så behöver man ju egentligen inte. Och ganska snart började han hitta på egna tecken för ord som tex. såga och ordet för fågel generaliserade han och började använda även för fluga (dvs. djur som flyger). Han använde också tecken i meningar långt innan han kunde använde ord i meningar. Jag äta ris, var hans första mening. Bara lite få tecken kan underlätta, nu när Wilmer är 17 och i perioder tappar talspråket (pga. av sin svåra epilepsi) så är "ja" och "nej" väldigt värdefulla, lika när han blir frustrerad. Det är lättare att få ut orden om man kan använda ett tecken. Så tecken passar verkligen alla. Och boken "Benita och Castor - båda gillar lika" passar också alla, de som bara är nyfikna på tecken, de som kanske bara vill lära sig något enstaka tecken och de som vill använda tecken till hela sagan.
Klicka för att komma till Sagofröns filmer.



Kommentarer